Först några definitioner!
Från början är ordet gymnastik en sammanfattande benämning på kroppsövningar. Ordet kommer från den grekiska idrottskulturen där gymnos betyder naken. De grekiska kämparna tävlade utan kläder i de gymniska grenarna, där de bara använde kroppen.
Enligt en statlig utredning (SOU 1969:29) är idrott ”fysisk aktivitet som människor utför för att få motion eller rekreation eller uppnå tävlingsresultat”.
Sport är ett begrepp som ofta används liktydigt med idrott. Sport avsåg från början särskilt engelsk kroppskultur med hjälp av olika redskap eller fortskaffnings-medel, exempelvis tennis och segling.
Kon-fu-tse och kineserna!
Den kinesiske läromästaren och filosofen Kon-fu-tse gymnastiserade på sin tid, femhundra år före Kristus. I Kina var idrotten redan då viktig för den kroppsliga utvecklingen och de unga kinesernas fostran. Kineserna brottades, spelade fotboll och övade sig i bågskytte. De kinesiska prästerna utvecklade en egen gymnastik, Kong-fu.
Grekerna då? Det var i antikens Grekland som idrotten först tog klivet in i vardagen. Grekerna tävlade i idrott till gudarnas ära. Filosoferna, skalderna och läkarna såg på och menade att gymnastiken skapade ett rikt och harmoniskt folk, både andligen och kroppsligen. Grekerna tävlade utan kläder. Gymnastik kommer av det grekiska ordet gymnos som betyder just naken.
Det var äran som stod på spel. Segern var det stoltaste ögonblicket i en ung mans liv, segern skänkte ära åt hans familj, åt hans släkt och hans hemstad. Segraren kunde också belönas med pengar.
Gymnasiet var en anläggning för kroppsövning som senare utvecklades till att också lära ut musik, läsning och skrivning. För att klara sig bra i livet krävdes kroppslig styrka, skönhet, god hållning och uthållighet.
”Skämtan var stor med dryckjom, lekar och all slags förlustelser.” *
* pausanias, grekisk skriftställare omkring 160 e. kr. * Laxadölasagan, Isländsk släktsaga, omkring 1200 e. kr
...och asarna! Också i Norden hängde idrotten ihop med gudarna. Åskguden Tor beskyddade brottningen som var vikingarnas viktigaste idrott. Alla brottades, även kvinnorna, och brottning var en del av underhållningen när vikingar träffades. Pojkarna började träna brottning i 7–8-årsåldern och de vuxna männen tävlade till långt upp i åren.
En viking uppskattades och bedömdes efter sin kroppsliga och andliga styrka. De fornnordiska idrotterna skulle utveckla snabbhet och skicklighet i strid. Respekt vann de starka och dådkraftiga. Den som satt inne vid elden och fyllde buken med mjöd och öl hade misslyckats med sitt liv.
Riddarna under medeltiden
Några hundra år senare – under medeltiden – blev idrotten mer ett världsligt fritidsnöje. Höviskhet och ridderliga idéer präglade adelns idrott. Riddarna deltog i storslagna tornerspel, medan borgare och bönder ägnade sig åt enklare spel, tävlingar och lekar.
Gustav Vasa och Erik XIV. Ännu några hundra år framåt i tiden provade Gustav Vasa löpning och längdhopp. Hans son Erik XIV var en utmärkt längdhoppare, han tränade ivrigt i stora rikssalen på slottet och han spelade fjäderboll.
”... den lilla mödan, motion i början gör,
ersättes sedermera och snart nog rikeligen
genom det nöjet man deraf hämtar ...” **
. ** Personligt brev från son till far, Stockholm–åbo, Sverige 1667.
Rosseau i täten.
Med ett stort skutt framåt förflyttar vi oss till skiftet mellan 1700- och 1800-talet. Då börjar vårt samhälle att förändras i grunden.”Tillbaka till naturen”, ropade upplysningsfilosofen Rousseau som var emot allt förkonstlat. Mer lek i friska luften, mer rörelse och mindre teoretiska studier, ansåg fransmannen. När samhället förändrades blev också synen på idrott annorlunda. Fler människor ur olika samhällsklasser ägnade sig åt idrott. Prestationerna blev viktigare och idrotten organiserade sig. Då gick gymnastiken sin egen väg och idrotten sin.
Gymnastiken vandrar sin egen väg.
Gymnastikens alldeles egna väg börjar i Tyskland med filantroperna, människovänliga pedagoger som funderade i nya banor i slutet av 1700- talet. Filantroperna hämtade sin inspiration från antikens kroppskultur, från Rosseau och från läkarvetenskapen. Vetenskapsmännen satte i gång att dissekera kroppen. Från att ha varit en mystisk, naturlig helhet blev kroppen en samling sinnrikt fungerande organ. Nu ansågs det självklart att ungdomar behövde röra på kroppen för att träna varje kroppsdel, det fanns en praktisk nytta med att kroppen fungerade väl.
Filantroperna ville lansera en ny, praktisk och borgerlig uppfostran till skillnad från den gamla, aristokratiska och ridderliga. Filantropen Johann Guts Muts blev den moderna gymnastikens skapare.
..och så kom Ling.
Till Lunds universitet kom vid 1700-talets slut en ung smålänning, Per Henrik Ling. Ling var en orolig ande och studierna gick inget vidare. I historieböckerna står Ling som den svenska gymnastikens fader, men han ville egentligen vara dramatiker och fosterländsk poet. Hans röriga tillvaro ordnade upp sig först när han fick anställning som fäktmästare vid Lunds universitet. Här började han utveckla sin egen form av gymnastik.
Ling tänkte: De gymnastiska övningarna ska grunda sig på kroppens eget behov. Kroppen själv är målet och det förnämligaste redskapet för övningarnas utförande.
För Ling var det självklart att gymnastiken skulle bygga på de nya rönen om människokroppen och på rörelselagarna. Varje kroppsdel och varje organ skulle få sin dagliga dos av motion. Liksidighet blev en viktig princip: höger och vänster kroppshalva skulle utvecklas lika mycket. Han delade in sin gymnastik i fyra typer efter gamla förebilder.
Pedagogisk gymnastik ”förmedelst vilken människan lär sig att sätta sin kropp under sin egen vilja”.
Militär gymnastik ”vari människan söker, förmedelst ett yttre ting det vill säga vapen eller ock medelst sin kroppsliga kraft, under sin vilja, sätta en annan yttre vilja”.
Medikalgymnastik ”söker lindra eller övervinna de lidanden som uppstått i hennes kropp”.
Estetisk gymnastik ”varigenom människan söker att kroppsligt åskådliggöra sitt inre väsen; tankar och känslor”.
Ling mot elitism.
Rörelserna fick inte i första hand vara prestationsinriktade eftersom Ling ogillade elitism och akrobatik. Slutmålet var en allsidigt utbildad kropp, en harmonisk helhet där ingen kroppsdel fick försummas. Vår skolgymnastik är i grunden Lings pedagogiska gymnastik. Undervisningen var från början militärisk och stränga kommandon ekade genom de nya gympasalarna under hela 1800-talet.
Svensk tävlingsidrott växer fram.
Ungefär samtidigt föddes den moderna idrottsrörelsen, tävlingsidrottandet kom i gång. I Sverige var de stora grenarna friidrott, skidåkning och fotboll. Linggymnasterna såg inte med blida ögon på tävlingsidrotten, den motsvarade inte alls Lings ideal om allsidig träning och kroppslig harmoni. Tävlingsidrotten förde med sig ett elittänkande som uppmuntrade de mest fysiskt begåvade, de som egentligen minst behövde röra på sig. Och kanske allra värst: idrottsrörelsen fixerade sig vid prestationer och rekord som verkade tvärtemot en ändamålsenlig kroppsutveckling och en gymnastik för alla. Alla fick inte vara med, idrottsrörelsen vände sig till unga män i städerna, särskilt studenter och militärer. Och tävlingsidrotten vädjade till egenskaper hos deltagarna som äregirighet, övermod, individualism och fåfänga.
Ling trodde fel.
Lingianerna trodde länge att den moderna tävlingsidrotten var ett snabbt övergående fenomen, men det blev precis tvärtom. I skolorna slog tävlingsidrotten ut Ling-gymnastiken ungefär vid 1900-talets mitt.
Vid förra sekelskiftet kom också mer konstnärlighet och mer naturlighet in i gymnastiken. Schweizaren Emile Jaques Dalcroze satte musik och rytm till rörelserna. Jaques Dalcrozes rytmiska gymnastik var en metod både för psykisk och fysisk fostran, avsikten var att öva elevernas inre lyssnande. Finländskan Elli Björkstén väckte stort uppseende i spetsen för sin trupp ur Gymnastikföreningen för fruntimmer vid olympiska spelen i Stockholm 1912. Elli strävade efter förflyttning, lätthet i rörelserna, mer koordination och mindre styrka. Rytmen skulle styra musklerna, inte tvärtom. Målet var, precis som hos Jaques Dalcroze, att utveckla den andliga vitaliteten.
Och fransmannen Georges Hébert reste i Afrika och studerade naturmänniskor. Han imponerades av afrikanernas mjuka rörelser och välformade kroppar och han tänkte att god kroppsutveckling kommer av naturliga rörelser i kampen för tillvaron. Sedan reste han hem och konstruerade en naturlig gymnastik med mycket gång, löpning och hopp.
Gymnastiken blev folkrörelse.
Nu är vi inne på 1930-talet. Fattig-Sverige förvandlas med en rasande fart och det är en förändring som börjar med den egna kroppen. Gymnastiken växte till en bred folkrörelse. Att gymnastisera blev modernt, närapå revolutionärt. Gymnasterna ville spränga gränserna med sin upptäckarglädje och sitt nyfikna experimenterande. Med gymnastiken kom också musik och eggande jazz, rytmer från andra sidan jordklotet. Från kulturen, filmerna och böckerna hämtades en ny sinnlighet och en friare syn på sex. Att utforska sin kropp och upptäcka naturen blev på trettiotalet en del av vår moderna livsstil. Promenera till arbetet, andas frisk luft, äta sund mat, gå i mjuk träningsoverall och sova med öppet fönster.
Idlaflickorna och husmorsgymnastik.
Efter andra världskriget kom Idlaflickorna med rytmiska rörelser och ett nytt redskap, bollar. Flera andra gymnastikformer var på modet. Husmorsgymnastiken startade 1942 i samarbete med Kooperativa Förbundet. Elly Löfstrand lyckades locka 150.000 husmödrar att gymnastisera över hela landet. På 1950-talet kom särskild pensionärsgymnastik och småbarnsgymnastik. Alltmer insåg svenskarna att tjänstemän och arbetare med stillasittande jobb och ensidiga sysslor behövde stärka kroppen. Motionsvågen rullade in över oss och joggningen slog igenom.
Friskis-rörelsen utvecklades.
I det läget drog Friskis& Svettis i gång 1978. Ling sa etthundrafemtio år tidigare: ”glädjens element skall genomströmma allt”. Formuleringen kring Lings estetiska gymnastik tyckte F&S grundare Johan Holmsäter var så bra att han snodde den rakt av:
– För mig är jympan en dans. Ett sätt att kroppsligt åskådliggöra sitt inre väsen, sina tankar och känslor. F&S blev en säregen blandning av gymnastik och olika idéer och strömningar i tiden. I grunden fanns många av Lings idéer och den långa svenska gymnastiktraditionen men också påverkan från husmödrarnas gymnastik. Där fanns alla aktivitets idéer från sjuttiotalet ihop med en ny 80-talsindividualism. Och där fanns en ovanlig affärsmässighet.
.
Motion en industri.
I dag, tjugofem år senare, är motion en industri. Många företag har etablerat sig på en internationell träningsmarknad. Kläder, sportskor, sportdrycker och redskap är en miljardindustri. Idealet är det smäckra och bildsköna, gracila kroppar med välbalanserade muskler. Rörelse är ett måste för att förverkliga vår idealmänniska, utseendet har blivit så viktigt att det styr hela vår livsföring. Vi måste äta rätt och hålla oss till lämpliga fritidsintressen.
Nu på 2000-talet syns också tecken på att kroppen får en alltmer religiös innebörd. De syns i sökandet efter de största upplevelserna och de yttersta gränserna för kroppens förmåga. Det märks i vår dyrkan av kroppens former och i filosofiska resonemang kring kroppens samband med själen. Reklamspråket hakar på och försöker koppla ihop djupt mänskliga erfarenheter med olika varumärken.
Utvecklingen av gymnastiken går vidare genom åren.