Felicia tränar gymnastik med en arm

14-åriga Felicia Forsberg tränar truppgymnastik i Strömsunds GF. Hon är som vilken annan gymnast som helst, med ett litet undantag. Felicia har dysmeli och är född utan vänster underarm.

Dysmeli innebär att en mindre eller större del av armen, handen, benet eller foten saknas eller ser annorlunda ut sedan födseln. Varje år föds det omkring 60 barn med dysmeli i Sverige.

En som vet hur det är att leva med dysmeli är Felicia Forsberg som tränar truppgymnastik i Strömsunds Gymnastikförening. Det är en liten förening med omkring 250 medlemmar, men här finns det plats för alla som vill träna gymnastik. Felicia började redan när hon bara var några år gammal. Från gympa i en Bamsegympa-grupp blev det sedan truppgymnastik, och hon tycker att det är väldigt roligt.

Vi ringde upp Felicia och hennes tränare Amelie för att fråga hur det fungerar att träna gymnastik med dysmeli och hur de anpassar träningen efter Felicias förutsättningar.

Berätta, vad är det bästa med att träna gymnastik?

– Att få utvecklas och lära sig nya övningar. Fristående tycker jag är extra roligt, svarar Felicia.

Tränar du med eller utan protes?

– Just den här protesen använder jag bara på gymnastiken när jag gör övningar där man exempelvis sätter i händerna. Om jag tränar volter på trampett så kör jag oftast utan protes. Jag kan också byta ut yttersta delen av protesen till en form av krok för att exempelvis kunna köra styrketräning med hantlar.

Är det någon övning eller situation på gymnastiken som är extra svår för dig?

– Bord och överslag. Då känns det som att protesen böjs när jag ska köra, svarar Felicia.

Även axeltryck kan vara lite klurigt menar hon och tränare Amelie fyller i:

– De övningar som innebär mycket kraft på protesstödytan behöver vi fundera lite extra på och anpassa. Både vi och Felicia är lite osäkra på hur mycket kraft protesen kan ta emot. Det är enklare med exempelvis hjulningar där Felicia inte kommer med samma fart. När det behövs så hjälps vi åt och anpassar övningarna, exempelvis genom att köra med mindre ansats, sänka höjden på bordet eller kanske passa henne mer än hon egentligen hade behövt för att minska belastningen på protesen.

Även om många övningar i gymnastiken belastar just handlederna tycker Felicia att de allra flesta övningar fungerar bra att köra. Tränare Amelie håller med och fortsätter:

– Vi hade nog haft lite klurigare om det var räck eller barr, truppgymnastik kräver inte så mycket gripkraft. Men det kanske inte hade fungerat lika bra om det inte vore just Felicia också. Hon kämpar verkligen även när det är svårt och har ett otroligt driv.

Felicia deltar även på tävlingar med sitt lag. Förra året tävlade laget på nivå 7 i Truppcupen i Östersund, en av få trupptävlingar som går i region Mitt. Det funkade hur bra som helst och det enda konkreta som egentligen var annorlunda för Felicia var att hennes mormor fick hjälpa till att sy om dräkten lite för att passa med protesen. Amelie resonerar kring det där med att anpassa situationerna efter Felicias behov och konstaterar att det egentligen gäller för alla gymnaster.

– Man måste ju tänka på att alla är olika och har olika förutsättningar hela tiden. Även om gymnasten inte har protes så finns det kanske andra saker man måste ta hänsyn till. I vår förening har vi exempelvis en tjej med Downs syndrom som också är med och tävlar som alla andra. Det kluriga med truppgymnastiken är att få ihop en grupp där alla har olika förutsättningar och nivå, så att alla känner att de får vara med, säger Amelie.

Felicia känner inte till någon annan som tränar gymnastik utan underarm, men passar på att skicka med ett tips till de som har dysmeli och som kanske funderar på att börja med gymnastik:

– Testa dig fram! Det är inte omöjligt.

Foto: Tim Malmborg