Kevin Dannefalk – 10 år sedan landslagsdebuten

Kevin Dannefalk är ett välkänt namn för många truppgymnaster. 2016 var han med i landslaget första gången, då blev det EM-guld med mixlandslaget. 10 år senare är han fortfarande en av de bästa gymnasterna i Sverige och när EM avgörs i Finland i oktober står han på golvet tillsammans med herrlandslaget.

Meritlistan är lång. Så sent som förra hösten vann Kevin Dannefalk från Stockholm NM-guld tillsammans med sitt klubblag KFUM. Guld blev det även på SM både 2025 och 2026. Kevin har förutom framgångarna i klubblaget varit med i landslaget i truppgymnastik i fyra omgångar, årets satsning blir hans femte, och totalt har det blivit två guld och två silver på EM. I år är han äldst av alla, men konstaterar själv att 28 egentligen inte är någon ålder.

Innan Kevin får berätta mer om sina landslagserfarenheter backar vi bandet till när allt började. Några månader innan han skulle fylla 13 år testade han gymnastik för första gången i Huddinge GF och fastnade direkt. Egentligen hittade han dit av en slump när några kompisar i klassen sa att han borde följa med till en träning och testa.

– Då gick jag på fotboll och friidrott, men efter att bara ha testat en gång ringde jag min fotbollstränare och sa att jag skulle sluta, berättar han.

Efter några år när laget i Huddinge skulle läggas ner valde han att börja i KFUM och 2014 vann han JSM-guld i ett samarbete mellan KFUM och Järfällagymnasterna.

– Det som har passat så bra med truppgymnastik för mig är att det är en lagsport så du får en gemenskap, men när du väl tävlar har du bara dig själv att hålla koll på. Jag kan inte påverka vad mina lagkamrater gör men jag måste ha en tillit till dem. Det passar mig. Du kan verkligen förlora stenhårt och samtidigt ha din bästa tävling, eller tvärt om, du kan missa helt men ändå ta medalj. Det är en charm i det, säger han.

Landslagsdebut 2016

Kevin blev uttagen i landslaget första gången 2016 och tävlade då EM i Maribor, Slovenien tillsammans med mixlandslaget.

Minns du första året du var med i landslaget och hur det kändes?

– När det är första gången så skapar det så mycket mer känslor. 2016 var det år som min gympakarriär egentligen tog fart ordentligt och då kände jag inte så många i landslaget sedan innan, så jag kommer ihåg första lägret nere i Göteborg väldigt väl. Jag var ganska liten och kom in lite som junioren i laget så det var många nya intryck. Samtidigt tror jag att det är den resan jag kommer titta tillbaka på när jag är gammal. Det är den resan som satt mest spår och det var då jag fick upp ögonen för att truppgymnastik är en sport som jag vill satsa på. Hade det mästerskapet inte varit så minnesvärt och roligt så tror jag inte att jag hade fortsatt så länge som jag gjort, berättar han.

Att tävla i ett mixlag beskriver han också som speciellt, särskilt när det kommer till fristående. Och tävlingssituationen med stor publik i hallen var också ny.

– Nu när jag tävlar är jag bara så inställd på vad jag ska göra så jag blockar mycket av det som händer omkring med publik och så där, men då var jag inte van vid det. Att springa in och höra alla skrika från läktaren då när det var första gången var häftigt men också en ny situation.

Hur skulle du säga att du har utvecklats som gymnast sedan ditt första landslagsår?

– Det är en så bred fråga och svårt att svara på själv. Men jag skulle väl säga att jag blivit en säkrare overall-gymnast och att jag känner min kropp bättre nu.

Hur upplever du att landslagsverksamheten förändrats sedan du var med första gången?

– Den stora skillnaden är väl egentligen att vi gör hälsoundersökningar och EKG och sånt nu, det var inget vi gjorde tidigare. Men annars… 2016 var vi på Lingvallen, det är vi nu också. Då kanske vi reste runt lite mer till olika platser men det ser jag som positivt att vi inte gör nu. Man känner sig hemma här i hallarna på Lingvallen, du vet vad du kommer till och hur resvägen ser ut. Men sen tycker jag att verksamheten fungerade bra 2016 också.

Vid senaste EM 2024 i Baku vann Kevin inte bara ett EM-silver tillsammans med herrlandslaget, han tilldelades också en All Star-utmärkelse i fristående. Tränarna sa att han skulle på dopingkontroll, men i själva verket var det prisceremoni för All Star-laget han skickades i väg på.

Vad betyder All Star-utmärkelsen för dig?

– Superkul såklart att höra att folk tycker det man gör är bra. Jag kan tycka att det är extra kul att sticka ut på ett redskap som många kanske tänker att ”det är bara att göra”, även om tumbling och trampett utifrån sett är lite coolare. Så jag blev såklart superglad även om det inte var något mål jag hade. Det finns många andra minnen som kommer före det.

Även om det här inte är en intervju som markerar avslutet på Kevins karriär kan vi inte låta bli att undra över vilka ögonblick från hans många år inom gymnastiken som han minns lite extra.

– Jag tycker att landslag är svinroligt, men jag är en föreningsråtta. För mig är det största vi gjort SM 2023. Jag var skadad när KFUM vann SM 2017 så jag var inte en del av det. Sen när vi kom trea 2022 kände hela laget att nu måste vi göra något, vi vill mot samma mål och det är att vinna. Så vi la in flera växlar och att det sedan gav oss guld är ett av de största minnen jag har. När sista gubben landar trampett, vi har 36 av 36 landningar, det blir eufori och alla bara springer till landningen. Det är en grej jag aldrig kommer glömma, berättar han.

En del av herrlandslaget i år

Årets herrlag på seniorsidan består av tolv killar i blandande åldrar. Två av dem gör EM-debut i Finland, samtidigt finns många välkända namn med i laget med erfarenhet från ett flertal EM. Kevin är som redan konstaterat äldst av alla gymnaster. Mellan honom och Buster Nilsson, yngst i årets herrlandslag, skiljer det 10 år.

I år är du äldst i landslaget, är det något du reflekterat kring?

– Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har tänkt på det. Det är också för att man har många i sin egen ålder som har slutat med gymnastik, både av skador och för att de skaffat familj eller blivit vuxna. Men det är inte så att jag står och tänker på det i ledet när vi kör, även om jag fått höra det av lagkompisarna ofta, svarar Kevin med ett skratt och fortsätter.

– 28 är inte så gammalt. Bara för att man är över 25 och saker blev lite tyngre så betyder inte det att man behöver sluta. För mig har det alltid varit att jag gör det här så länge jag tycker det är kul. Gör du saker du tycker är kul då blir det också lätt. Min karriär kommer vara över när jag inte tycker att det är kul längre. Förut var det som motiverade mig att köra svårare varv nästa tävling. Sen började man tänka att man ville vinna grejer. Sen var Stor Grabb (numera Framstående Gymnast reds. anm.) också en stor motivation för mig. Men det som främst får mig att vara kvar är gemenskapen och att känna att man har ett syfte.

Nu pågår träning och finslipning in i det sista. Efter sommaren har träningen trappats upp och en sista samling med landslaget innan avfärd till Finland är satt till den 2-4 oktober när landslagen även kommer att ha ett genrep inför publik.

Vad är lagets största styrka enligt dig?

– Gemenskapen. Sättet folk är mot varandra och peppar varandra. Vi har en tillit till varandra som är häftig att se. Där tycker jag att tränarna har gjort ett bra jobb med att sätta ihop laget också.

Hur skulle du sammanfatta känslan inför EM, om du bara fick använda ett ord?

– Tacksamhet skulle jag nog säga. Det är få människor i världen som får uppleva sådana här satsningar och jag tror man ska njuta av varje stund. Hade det varit 2016 hade jag nog sagt ”nyfikenhet” eller ”spännande”, men när man har gjort det några gånger inser man att det är få förunnat att vara här, avslutar han.

Vi önskar Kevin och resten av de svenska gymnasterna som representerar Sverige ett stort lycka till! Mer om EM och JEM i truppgymnastik finns på mästerskapssidan.