Porträtt - Margaret Sikkens Ahlquist
Margaret Sikkens Ahlquist är svenskan som gjort kometkarriär i den internationella gymnastikvärlden. Hon har vigt sitt liv åt gymnastiken och finns sedan några år i International Gymnastics Hall of Fame
Under Gymnaestradan i Dornbirn representerar hon FIG* Gymnastics for All, och som ordförande var hon en av dem som lämnade det tuffa beskedet att invigningsceremonin flyttas fram av säkerhetsskäl på grund av det instabila vädret. Det har aldrig tidigare hänt.
Den inställda ceremonin innebär en lucka i Margaret Sikkens Ahlquists annars hektiska schema, och jag får en pratstund med henne inne i det allra heligaste på Gymnaestradan, nämligen FIG:s huvudkontor. Där berättar hon om sin gymnastiska resa som började redan som åttaåring i Sol-flickorna i Stockholm.
– Då var det redskapsgymnastik som gällde, men som fjortonåring lämnade jag den artistiska sidan och gick in som tränare i samma förening. Det har alltid varit Sol-flickorna för mig, säger hon med stolthet i rösten.
I mitten av sjuttiotalet var hon medlem i Stockholms Gymnastikförbunds Ungdomskommitté, och hennes uppdrag som kursinstruktör tog fart.
– Jag var aktiv som nationell kursinstruktör samtidigt som jag var tränare och tog min examen från GIH Idrottslärarlinjen-Gymnastik 1979.
Parallellt med hennes arbete som konsulent på Gymnastikförbundet fortsatte Margaret som tränare med inriktning fristående och Rytmisk Gymnastik som på den tiden hette Gymnastique Moderne. Och det var där någonstans hennes stora passion för uppvisningsgymnastik började.
– Det utkristalliserade sig till truppgymnastik och fristående var roligast! Genom att träna de här flickorna utvecklades jag ju själv, och vi började resa på uppvisningsresor till ställen som t.ex. Riva Del Sol, Jerusalem och Kiel. Det var verkligen uppvisningsgymnastik vi höll på med!
1982 upplevde hon sin första Gymnaestrada.
– Det blev en ”eye opener”! Då hade Sverige masstrupper och stora föreningar medverkade, så vi syntes väl och var väldigt framstående och respekterade.
Under den här tiden var Olof Kihlmark, Gymnastikförbundets Generalsekreterare, en av huvudpersonerna bakom Gymnaestradans födelse 1953 och dess vidare utveckling, och han hade dessutom internationella kopplingar som Margaret kunde ta del av.
När hon 1986 började arbeta på Lillsved var hon redan internationell kursinstruktör i fristående och uppvisningsgymnastik. Det var på ett av dessa uppdrag, i Lamego i Portugal, som hon träffade sin blivande man. I augusti två år senare gifte de sig – på Lillsved – och i december samma år kom deras son Robin. Hennes man kom från Holland och hon flyttade dit med sonen två veckor efter hans födelse och sedan dess har de bott där.
1992 valdes hon in i FIG Gymnastics for All kommittén och i samma veva slutade Olof Kihlmark. Efter fyra år kandiderade hon till ordförandeposten och blev vald. Sedan dess har hon blivit omvald vart fjärde år. Som kommittéordförande har man dessutom en plats i FIG:s styrelse vilket innebär att Margaret också är styrelseledamot.
– Det är naturligtvis en styrka med mina många år inom FIG, menar hon, eftersom jag hunnit samla på mig en massa erfarenhet och kan historiken.
Flera fina utmärkelser har kommit sedan dess. Vad sägs om att bli invald i International Gymnastics Hall of Fame med en ”Order of Merit” eller att få RF:s högsta förtjänsttecken!
– Gymnastiken blev mitt liv!
Efter hennes första Gymnaestrada 1982, då hon deltog med sin Uppvisningsgrupp, har hon varit med alla år. Dornbirn är hennes 10:e Gymnaestrada. Men det är första gången som en invigningsceremoni måste ställas in, eller flyttas fram snarare, för arrangörerna hoppas på att kunna genomföra den senare i veckan.
– Säkerheten går alltid först, och efter ett mycket seriöst möte med Organisationskommittén, FIG, lokala företrädare, polis, räddningstjänst, till och med en meteorolog, och hela baletten, beslutades att ingen invigning kunde ske som planerat på grund av häftiga regnskurar med inslag av åska och blixtar.
Det visade sig vara ett klokt beslut eftersom 16:00, då ”Opening Ceremony” skulle börja, öppnade sig himlen och det blev ett förskräckligt oväder.
Margarete tillsammans med delar av den svenska delegationsledningen, Lasse Mörk, Filip Krolopp och Calle Myrsell.
Nu när hon har ett utifrånperspektiv tycker hon att Sverige har tappat fart vad gäller Uppvisningsgymnastik. Sverige har fortfarande ett väldigt gott renommé men intresset för Uppvisningsgymnastik i Sverige har svalnat och färre svenska trupper finns med här i Dornbirn.
– Jag vet att kunskapen finns i Sverige och om vi kunde göra det här mer känt och få föreningarna att förstå vilket värde ett deltagande har, tror jag att vi kan få fart på det igen. Svensk Gymnastik förtjänar det!
– Vi måste fråga oss vad som är unikt i Sverige idag. Att på en trupptävling se samma typ av koreografi i nummer efter nummer är inte särskilt givande för publiken. Därför är det viktigt att åka på uppvisningsresor likt Gymnaestradan, för att själv som aktiv och ledare se andra, inspireras och uppleva glädjen!
Själv ser hon i år fram emot att kika extra mycket på de nya länderna för året, som t.ex. Fiji och Tongo, som ingår i Australiens uppvisningar. Uppvisningar från Bulgarien och Polen intresserar mig också och jag ska försöka se alla svenska grupper.
– Och så alla ”group performances” så klart, säger hon glatt. Och vi i kommittén har förmånen att se alla nationella kvällsföreställningar!
* FIG är det internationella gymnastikförbundet
Text och foto: Anna-Karin Widehammar
Publicerad: 2019-07-09
UPPTÄCK MER