Porträtt: Elin Andersson Lingbert, truppgymnastik

En bild

Elin Andersson Lingbert, 17 år från Stockholm Top Gymnastics, var en av tjejerna som var med och tog JEM-guld i truppgymnastik 2018. I år blev det inget JEM, inget SM och inget JSM. Men det bästa Elin vet är fortfarande kvar.

- Jag älskar att tävla och att gå in i gympabubblan för det är en sån härlig känsla. Men det jag gillar allra mest med gympan är att man inte gör det ensam. Man gör det tillsammans med sitt lag. Jag älskar verkligen mitt lag och vi har alltid kul tillsammans. Det är en av anledningarna till varför jag känner motivation till att gå på träningarna och det kan inte Corona förstöra, säger Elin.

Elin har dragits med en fotskada och tränat rehab länge och noga. Hon hade inte räknat med att tävla på ett tag så för henne blev förlusten kanske inte heller lika stor när tävlingarna försvann.

- Det som försvann för mig som jag tyckte var väldigt tråkigt var själva resorna. Med tanke på att en så stor del av tävlingarna är just att få åka iväg med laget och att bo och göra allting tillsammans så blev det min stora förlust, säger Elin.

Ett steg i taget
Det är en smart 17-åring jag har framför mig. Hon pratar motivation och hur viktigt det har varit att inte stressa rehaben eller gå på övningar för tidigt bara för att det känns med motiverande. Nu är hon medicinskt helt läkt men tar beskedet med ro.

- Det känns väldigt skönt att veta att allt är läkt och helt igen. Men det får inte gå för fort tillbaka. Nu när jag får börja köra igen ska jag ta det lugnt och försiktigt framåt, ett steg i taget för att bli starkare och vara fortsatt hel. Målet är såklart att börja köra fullt igen så att jag kanske kan satsa för att komma med i landslaget igen, men jag räknar med att det tar lite tid, säger Elin.

Under pandemins tid har träningarna varit en del kortare, delvis bedrivits utomhus med löpning och styrka men också på gymmet. Inom laget har tävlingsfokuset flyttats för att hitta nya mål och ambitioner under den tiden som tävlingarna uteblir.

- Vi har riktat om många av målen och fokuserar nu på att bli fysiskt starka denna termin. Just nu är ju dessutom alla träningar inställda för vår åldersgrupp på grund av de skärpta råden så istället kör vi styrketräning och friståendeträning digitalt. Jag önskade mig en liten friståendevåd förra året så den tränar jag på nu här hemma säger Elin.

Förhoppningar om JEM och EM
EM och JEM är nu flyttat till 14-16 april i Köpenhamn. Elin var målmedveten förra gången också och tränade fokuserat och bestämt på sina svagheter och sina styrkor. Hon lade framför allt ner mycket tid på att träna friståendesvårigheterna och såg till att vara så all-round i redskapen som det bara gick. Elin har förhoppningar om att vara med även denna gång nu när hon blivit fri från skada och blickar tillbaka på förra gången med värme.

- Det roligaste med att vara med i landslaget var EM-veckan och att få representera Sverige. Det var en väldigt häftig upplevelse. Vi hade också väldigt roligt i laget vilket gjorde saken ännu bättre. Alla vi som var med i landslaget hade kämpat hårt för att få vara där och det kändes mäktigt att åka till ett annat land, stå på prispallen och ta emot guldet. Det var min dröm och det kändes sjukt att den helt plötsligt blev sann. Om jag skulle komma med i landslaget igen så ser jag fram emot känslan att stå på tävlingsgolvet med laget för det var jättehäftigt med en så stor publik, säger Elin.

Elins bästa tips till andra som vill nå toppen är att ha is i magen.

- Alla har bättre och sämre perioder, bättre och sämre träningar. Ta motgångarna med en nypa salt, skaka loss och prova igen. Jag lägger mycket tid på fristående och svårigheter och att bli jämn, säger Elin

Johan Wikås, en av Elins tränare kommenterar:

- Elin har en väldigt bra självdisciplin. Hon vet vad hon vill vilket har varit till hennes fördel när det kommer till att ta hand om kroppen under denna period. Hon har en otrolig känsla för teknik och tekniska detaljer. Den känslan i kombination med rent slit och vilja har fått henne att utvecklas trots omständigheter som gjort att hon inte kunnat träna fullt ut, säger Johan.

Elin håller med om att hon förändrats mycket de senaste åren. Hennes volter är svårare, högre, stiligare och friståendet innehåller inte många saker att anmärka på.

- Om man bortser från att jag är på en mycket högre nivå nu än för fem år sen och med en mycket bättre teknik så skulle jag säga att jag är mer självsäker. Jag vågar testa nytt mycket mer nu än då och tror på att jag kan. Jag tror att jag lärt mig mer gympa i huvudet också, säger Elin.

Nya svåra övningar på gång!

Det glimtar till i Elin när hon får prata gympa. Att få träna nya volter, utvecklas på befintliga saker och få snurra loss är verkligen det hon tycker är skoj och det syns. Jag råkar ju känna Elin ganska bra vet att allt som står är sant med slit, insats och självdisciplin. Det har jag sett. Men det finns ett tillfälle som på något sätt tryckt sig in i mitt minne och som jag tycker är så härligt, så rent i sin glädje.

Det var för drygt två år sedan, innan corona och ganska tätt efter att hon kommit hem med ett JEM-guld runt halsen. Elin stod vid trampolinen. Hon hade precis snurrat och ställt en väldigt svår övning för nästan första gången. Men det hon sa precis efteråt hade inte med den prestationen att göra. Istället ställde hon sig bredvid mig med hela ansiktet i ett enda stort leende och sa:

- Alltså, det pirrar så mycket i magen när man får flyga så högt i trampolinen. Jag ÄLSKAR att flyga!

Text: Ia Wikås

Publicerad: 2020-02-13

UPPTÄCK MER

Våra huvudsponsorer

Våra sponsorer