Porträtt: Tonya Paulsson, landslaget i kvinnlig artistisk gymnastik

Det är inte många som kan titulera sig ”svensk mästare 2020”. Men det kan Tonya Paulsson. Tonya, 17 år från Malmöföreningen GK Motus-Salto vann SM i kvinnlig artistisk gymnastik nyligen. Ett av väldigt få mästerskap i någon sport som blivit av i år.

Efter en tung vår och strikt sommar började idrotten så smått att hitta alternativa lösningar för att genomföra arrangemang. Restriktionerna var många och de få tävlingarna som blivit av har sett väldigt annorlunda ut mot vad vi är vana vid.

- För mig funkade det ganska bra att träna inför SM och jag var verkligen taggad på att få tävla igen. Jag tränade på bra med mina träningskompisar inför tävlingen som också var taggade så det var kul. Tävlingen kändes annorlunda. Att tvätta händerna mellan varje redskap, hålla avstånd hela tiden, inte kramas när man precis kört var något jag aldrig behövt tänka på förut så det var annorlunda, säger Tonya.

Ännu en stor skillnad var gensvaret i hallen. Den publik som vanligtvis bänkat sig på läktaren och delar ut både applåder och hejarop saknades. Tomma läktare och inte en själ som publik. Där tog gymnasterna istället saken i egna händer och gjorde det som kanske gymnastiken faktiskt är allra bäst på. De gymnaster, tränare och funktionärer som tilläts vara i lokalen samtidigt gjorde sitt allra yttersta för att peppa den som skulle tävla. Oavsett förening.

I början av pandemin tränade Tonya utomhus när vädret tillät. I övrigt har hennes träning fått pågå någorlunda normalt i hallen även om totalantalet i lokalen är ordentligt sänkt. När tävlingarna blev inställda valde Tonya att se fördelarna med det.

- Självklart blev jag besviken men på ett sätt var det också rätt skönt. Jag behövde lite mer tid för att känna mig redo för tävling. Nu var jag näst intill i toppform istället inför SM då jag fått tid på mig att förbereda mig och för kroppen att verkligen återhämta sig, säger Tonya.

Framputtade mål

Medan många andra gymnaster och atleter upplever stora motivationsdippar och svårighet att känna mening med tränandet så verkar det inte ha slagit ner på Tonya.

- Det bästa med gympa är att det alltid finns nya saker att träna på, eller finslipa. Det händer alltid nya spännande saker både på träning och på tävling. Jag gillar inte bara delarna som är lättast eller där det går bäst. Jag gillar känslan av att få slita lite, kämpa mot sina mål tillsammans med andra som kämpar för samma saker och med en driven tränare. Gemenskapen, säger Tonya.

Samtidigt tycker Tonya att hon lärt sig något nytt. Att träna utan att veta när nästa tävling är har varit svårt och ibland jobbigt. Hon säger att hon fått byta tankesätt och hur hon riktar sina mål.

- Jag har tänkt att alla i världen ju går igenom samma sak just nu och där har jag kanske extra tur som ändå fått träna vidare. Andra länder har ju stängt ner helt. Det är helt klart jobbigt på många sätt men mina ambitioner och mål är fortfarande kvar och desamma. De är bara framputtade lite, säger Tonya.

Glädjen till gymnastiken

När Tonya var yngre fanns landslaget inte ens på tapeten. Hon tränade sporten som hon tycker är allra roligast, där hon hade kul.

- Jag tränade på utan tanke och sen hände det bara. Men jag är glad att det gjorde det då landslaget är något utöver det vanliga och som inte alla får uppleva. Känslan att få representera sitt land är mäktig och rolig, säger Tonya.

En sen tisdagskväll skickar jag ett kort meddelande till Tonya och ber henne skicka över filmklippet som vi pratat om. Två minuter senare plingar det till på min telefon.

- Kan jag skicka filmen här istället? Den klöddade på mailen.

Jag skrattar till och svarar.

- Klöddade? Ja du är en riktig skåning du.

- Hahaha. Ja. Jag är en riktig Malmöbo och en stolt MFF-supporter!

Så obetydligt. Så kort. Men jag får en sån där go känsla av Tonyas sätt att svara. Även om hon nått landslag och fått större målsättningar som också innebär större träningsdoser och med det ofta större krav på sig själv så lyser den där rena glädjen igenom. Det var kul med gympa när hon började träna som liten, utan mål och större ambitioner, och det är kul nu när hon tränar med stora mål och stora ambitioner.

Se Tonya i barren nedan!

Text: Ia Wikås