Porträtt: Antonio Cordua, landslaget i truppgymnastik

Som junior bemästrade han volter så svåra att vi sällan ser dem ens på högsta seniornivå. Men 2018 bröt den idag 22-åriga Antonio Cordua benet och försvann från gymnastiken. Nu är han tillbaka i herrlandslaget och redo att representera Sverige på EM i Luxemburg.

Med en mormor som är före detta ordförande i Helsingborgsklubben GF Fram har Antonio Cordua hängt i gympahallen så länge han kan minnas. Det var en självklarhet att börja träna gymnastik och GF Fram är både föreningen allt började i och den förening Antonio fortfarande tävlar för. Tränare Tobias Lund har han haft sedan han var sex år gammal, från småtävlingar på regional nivå hela vägen upp till SM.

Antonio var en del av herrlandslaget i truppgymnastik första gången på EM 2018. Än idag minns han hur det var att ta en plats i landslaget för fyra år sedan. Dagen efter SM satt han hemma tillsammans med en kompis som också sökt till landslaget och väntade på det där telefonsamtalet från landslagstränarna som talar om att man är uttagen. Och till slut kom det.

- Det bästa med att vara med i landslaget är nog faktiskt… det kanske låter kliché, men det är att träffa gympasverige och diskutera med andra hur deras teknik och mindset är. Landslaget samlar ju ett gäng av Sveriges bästa gymnaster och alla har olika sätt att tänka som jag gärna tar del av, säger Antonio.

Bröt benet och slutade

På JSM 2017 tog Antonio ett efterlängtat guld tillsammans med sitt GF Fram. Dessutom blev han och en av lagkompisarna de första att köra en full full half på trampett på ett JSM. Men JSM året efter slutade långt ifrån lika lyckligt för Antonio. På sista varvet på tumbling underroterade han en volt och bröt benet.

- Det förstörde min fot ganska rejält. Jag bröt fibulabenet och det var en väldigt kraftig fraktur. Sen förstörde jag många ligament i foten, så foten var liksom helt av, berättar han.

Efter det väntade en lång period av att inte kunna träna gymnastik, och Antonio bestämde sig till slut för att lägga gympadräkten på hyllan.

- Jag bestämde mig nog ganska snabbt efter skadan att jag skulle sluta men jag väntade med att säga det för jag var inte säker på att det var rätt val. Jag tappade självförtroendet i mig själv. Jag kände att jag nog inte skulle kunna ta mig tillbaka till den nivå jag var på när jag skadade mig, förklarar han.

Åren gick och Antonio höll sig kvar i gympavärlden genom att vara tränare. Men i december 2021 blev suget efter att gympa själv för stort.

- Jag tittade på EM där i december och blev väldigt inspirerad till att börja träna igen själv. Målet var inte landslaget utan att kunna vara med på SM och tävla. Årets SM var egentligen tänkt som ett avslut. Jag ville ha ett ordentligt avslut på min karriär för jag kände att JSM 2018 var inte riktigt det avslut som jag hade tänkt mig, berättar han.

Foten är fortfarande inte helt återställd och kommer inte att bli det heller. Antonio förklarar att det är ligamentskadan som varit det stora problemet och att rörligheten i foten är begränsad. Det påverkar honom i fristående och han kan inte heller köra några volter bakåt på tumbling längre. Men trots det är han glad över att faktiskt kunna gympa igen.

Nu väntar EM

Sedan februari i år har Antonio tränat gympa fullt ut, och när landslagstränarna fick höra att han börjat träna igen hörde de av sig för att se om intresset för att vara med i landslaget ännu en gång fanns.

- De sa väl att vi får se hur det går på SM, och det gick väl bra för efter det fick jag ett samtal om att vara med i herrlandslaget igen, berättar han.

Känslan inför det stora mästerskapet är bra. Han är taggad och lite nervös, men mest tacksam över att ha fått chansen att göra EM-resan ännu en gång.

- Jag skulle säga att detta är det starkaste laget Sverige har haft på länge. Det viktigaste för oss kommer vara att sätta landningarna och behålla stilen i fristående. Det är alltid tajt mellan topplagen på EM men i år tror jag det kommer vara extremt tajt, säger han.

Samtidigt som han ser fram emot mästerskapet innebär det också en hel del känslor att veta att det är den sista tävlingen i karriären.

- Förra gången jag tävlade EM var det bara adrenalin överallt och nytt och spännande. Nu vet jag att det är mitt avslut och antagligen det sista jag gör, så det innebär lite andra känslor. Gympa har varit en så stor del av min identitet. Så nu måste man hitta sig själv utanför gympan, även om jag påbörjade den resan efter min skada, förklarar han.

Slutligen får Antonio frågan om vad han anser att han har för styrkor som gymnast, och han nämner sin vilja. Det är svårt att inte hålla med, att ta sig tillbaka till landslaget efter tre år utan gympa kräver nog en hel del vilja. Men vad krävs det egentligen för att bli en bra truppgymnast?

- Den frågan är svår för det är så olika för alla. Men jag tror att det som har hjälpt mig mest är att man är öppen för feedback från sina tränare men också sina lagkamrater. Att man har en bra miljö runt omkring sig. Det som min tränare Tobbe alltid tjatat mest om är att alltid ha en plan när man kommer in i hallen. Och sen ha kul! Man måste njuta av det också, avslutar han.

Följ Antonio på instagram: @antoniocordua

Antonio kör full full half på JSM 2017.