”Jag brukar kalla mig teoretisk gymnast”

Lars Stenberg spenderar närmare 24 timmar i veckan i gymnastikhallen i Luleå. Han är både tränare, tidigare domare och sitter med i kommittén för manlig artistisk gymnastik sedan åtta år tillbaka. Men någon egen bakgrund som gymnast har han inte. Gymnastiken mötte han första gången som pappa på läktaren.

Med tanke på vilken komplex och tekniskt krävande sport som manlig artistisk gymnastik är, är det imponerande att Lars lyckats lära sig sporten så pass väl i vuxen ålder att han idag har gymnaster som både tar hem SM-tecken och tävlar på de största internationella tävlingarna. Han brukar lite skämtsamt kalla sig själv för teoretisk gymnast. Efter alla utbildningar och timmar i hallen hade han i teorin nog kunnat utföra de flesta övningar. Men han har aldrig testat.

Hittade gympan tack vare sonen

Lars hamnade i gympabubblan tack vare sin son Marcus. När han var fyra år skrämde han nästan livet ur pappa Lars när lekrummet på förskolan fått en tjockmatta för barnen att leka i.

– När jag kom för att hämta honom den dagen sa han: ”Pappa, pappa, kom och se vad jag kan göra.” och så sprang han i väg, stampade till i golvet och gjorde en frivolt upp på tjockmattan. Då fick jag alla mardrömstankar om brutna ben och nackar, berättar han.

Men han insåg ganska snabbt att det inte går att förbjuda barn från att leka och slå volter. Lösningen blev i stället att låta Marcus börja på gymnastik för att lära sig övningarna på ett säkert sätt. Först blev det Bamsegympa i Lulegymnasterna innan han började med artistisk gymnastik.

Vid den tiden hängde Lars mest på läktaren. Men när Marcus och hans grupp skulle börja tävla behövdes det domare, och Lars berättar att det då bara fanns en domare i hela Norrbotten.

– Dumt nog tänkte jag ”hur svårt kan det vara?”, så då gick jag min första domarutbildning.

Efter ytterligare en tid blev det ont om tränare i Marcus grupp. Lars som satt på läktaren varje träning blev nerkallad till golvet för att hjälpa till att passa, och det var på den vägen han blev tränare. Åren gick, killarna blev äldre, timmarna i hallen allt fler och kvar som tränare stod Lars. Han är nu inne på sitt 13:e år som ideell tränare.

– Man ska komma ihåg att när vi startade då hade vi inte ens redskap. Vi hade inga prylar till manlig AG. Det finns mycket hemmasnickrat som står kvar i hallen som jag har gjort i garaget hemma. Det fanns inga pengar i föreningen och en svamp kostar tio tusen, så vad gör man? Det var bara att ställa sig och börja snickra, berättar han.

Lulegymnaster i landslaget

Idag har Lars gått alla utbildningar inom manlig artistisk gymnastik som finns i Sverige och han har även FIG level 2. Under alla år har han också fortsatt träna sonen Marcus. Från att han lärde sig sina första volter hela vägen upp till VM-debuten.

– Det har gått jättebra, även om det periodvis har varit jobbigare. Det är kanske inget som jag rekommenderar men man får det att fungera. När Marcus var liten så gjorde vi så att hemma var jag pappa och i hallen var jag Lars, för att han skulle få in att i hallen är jag inte hans pappa i första hand, berättar Lars.

Han sitter fortfarande som domare ibland men tycker att det är allra roligast att stå på golvet som tränare, även om han fått lägga otaliga timmar på att lära sig gymnastiken från grunden.

– Det är en komplex sport så jag har fått lägga rätt mycket tid och energi på att lära mig. Jag har såklart lärt mig mycket under utbildningarna, men mest har det nog faktiskt gett att ställa frågor och ta hjälp av tränarkollegor runt om i Sverige. Gymnastik är den enda idrott där jag känt att alla hjälps åt och glädjas åt varandra, den är en speciell atmosfär.

När Lars började som tränare var han i hallen omkring två timmar i veckan vilket inte tog så mycket tid från vardagen. Han hade också ett arbete där han kunde styra över sina tider själv och därför vara flexibel. Men att stå i hallen fyra till fem dagar i veckan är inte så lätt alla gånger. För ca tio år sedan slutade han som VD för ett företag och frågade sig själv vad han ville göra de sista åren innan han går i pension. Han kom fram till att han ville satsa på gympan för att ge killarna en chans att fortsätta utvecklas.

Lulegymnasterna har omkring 850 medlemmar och manlig artistisk gymnastik utgör knapp 50 st av dessa. Trots att de är få har de lyckats skapa en spets och idag har föreningen inte mindre än tre gymnaster med i landslaget. Föreningen hade dessutom en stor framgång under 2024 när de vann lag-SM för första gången. Lars kan inte svara på vad som ligger bakom framgångarna, men lyfter tillgången till rätt redskap som en viktig faktor för att lyckas. Sedan 2020 tränar föreningen i en nybyggd gymnastikhall som betytt mycket.

– Det är viktigt att ha rätt förutsättningar med redskap, utrymme och säkerhet. Det lyfter nivån. Vi lyckades få loss pengar och köpa ett friståendegolv 2016, det tog ett halvår och sedan hade killarna höjt nivån på fristående rejält, berättar han.

Med och utvecklar manlig AG

Förutom gymnast så är det inte många roller inom gymnastiken som Lars inte testat på. Han är förutom ledare och domare även med i tävlingskommittén för manlig artistisk gymnastik (MTK) och sitter sedan sommaren 2024 på posten som ordförande. MTK sitter på stor disciplinspecifik kompetens och har därför stort ansvar över utvecklingen av manlig artistisk gymnastik i Sverige när det kommer till bland annat hur vi tävlar, hur reglerna ser ut och att säkerställa domare. Efter omkring åtta år i MTK är det tydligt för Lars att disciplinen kräver mycket resurser, och att det framåt är en stor utmaning.

– Vi är för få som bränner ut oss på att ha massa olika roller. Sen är det är inte lika attraktivt att vara tränare idag; du får inte särskilt bra betalt, du ska vara i hallen när alla andra vill vara lediga och du ska åka bort på en massa tävlingar. Det ideella håller tyvärr på att dö ut i samhället. På något sätt behöver vi få en utveckling som professionaliserar tränaryrket, men frågan är hur vi finansierar det. Sedan måste vi ha gymnaster som har möjlighet att träna även efter att de slutar gymnasiet. Gymnastiken är ett heltidsjobb utan att du får betalt.

I Sverige är manlig artistisk gymnastik en liten idrott, men den är stor i världen och konkurrensen är stenhård. Trots att det svenska landslaget är få så finns Sverige nästan alltid med vid både EM och VM. Lars trodde aldrig att han skulle ta på sig landslagskläder, men så kom Marcus med i landslaget och Lars har följt med honom på nästan allt som går att tävla.

Vilket är ditt bästa gympaminne så här långt?

– Det är många grejer som tävlar om den där förstaplatsen. Men YOG (Youth Olympic Games) i Buenos Aires 2018 var otroligt häftigt. Jag har ju inte varit på något OS men det är nog det enda jag tänker som skulle kunna slå det. Det går inte så ofta så det är inte så lätt att få vara där. Vi var 18 dagar i Buenos Aires och det var konstigt upplägg på tävlingen. Vi tävlade mellan ett och två redskap varje dag, så det tog lång tid att ta sig igenom. Och så fick man inte åka hem efter att man tävlat klart utan fick stanna tills hela mästerskapet var slut. Gympan var i början, sen hade vi tid och möjlighet att titta på alla andra idrotter så det gjorde vi. Allt var upplagt precis som på OS, och det är det som är tanken, med OS-by där alla aktiva bor. Något så stort hade jag aldrig varit med om tidigare, svarar Lars, men lägger till att lag-guldet på SM 2024 också är med där i toppen av de bästa minnena.